Femmans utdrag ur dagboken och med noterade upplevelser från hösten 2024 till maj månad 2025 med MillHill mötet på Askersunds golfklubb

Bakgrund; För 28 år sedan på hösten 1997 infördes ”Femmans berättelse”, då jag hamnade på 5:e plats i vår historiska MillHill tävling Hooks och Värnamo GK. Så nu var det alltså åter dags att få äran att dokumentera vad som skett sedan den senaste tävlingen.

Hösten 2024

Då sitter vi här på Forsbacka GK den 26 september 2024 och summerar höstens tävling kallad Åmål.

Efter som vanligt fyra fina dagar tillsammans kunde vi summera tävlingen. Själv blev jag åter utnämnd till att skriva 5: ans berättelse. Börje gick segraren ur den totala kampen, emedan Anders tog Meritmästerskapen. Nu avvaktar jag och vi andra Owe’s planering med spänning, då han är vårturneringens arrangör som skall presenteras på höstens MillHill lunch. Min förhoppning är att kunna ta mig upp i toppen igen. Hur det gick redovisas senare i denna berättelse.

Den 4:de november träffades vi igen för att avnjuta en gemensam lunch på restaurangen ”Man in the moon” på Tegnergatan 2. Vi blev 6 glada gubbar vid bordet för att avsluta Anders höstarrangemang med överlämnandet av vandringspris till Börje och trisslotter till Anders som Merit vinnare på Forsbacka.

Samtidigt lämnades arrangörsposten till Owe för vårens MillHill turnering. Målet för vårens tävling är en turnering i och kring London med en runda på MillHill golf club, Owe fick mandat att fortsätta planeringsarbetet.

Nytt år 2025

Owe samlade under januari in in kostnadsunderlag för en planerad turnering i London med en runda på MillHill. Efter redovisning och önskemål om feedback. Det dröjde innan synpunkterna återkopplades och efter en tid kom inflationens påverkan ikapp och Owe fick uppgift om att omarbeta ett förslag på hemmaplan och funderingar vart vi skulle ta vägen till våren, men datumet under vecka 20 i maj kvarstod.

Så i början av februari kom så ett nytt förslaget till arrangemang. Kosan styrs nu mot Vätterns norra strand och Askersund blir nu målet och tiden blir i 14 till 17 maj.

Så knöts säcken ihop och det kom en bokning från Svensk golf den 24 mars med bokning av bana på vägen till Askersund. Det blir en runda på Kumla golfklubb som ligger på väg till Askersund. Vad som också framkommit under våren är att man ådragit sig nya krämpor. Robbie inledde året med problem med överansträngning i ett knä, som lyckligtvis återhämtade sig efter fysisk avhållsamhet. Värre var det med arrangören Owe's missöde, som efter en härlig skiddag i backen. Halkade i sina slalompjäxor och gjorde en volt vid bilen (utan skidor på) och landade på ena axeln. Det blev en bristningar i axeln. Men den 6 maj kom sedan glädjande meddeland från Owe att han trots allt haft gott läkkött och räknar med att åter utmana oss övriga MillHill’are. Nu laddade Börje, Lasse, Anders, Robbie Owe och jag själv för nästa vecka stora utmaning. Må bäste man vinna.

Men vilken lycka varar länge. Ett par dagar före avfärd mot Kumla och Askersund meddelade Owe att Börje inte kan delta, vilket känns tungt på många sätt. Vissa öden kan vi inte styra över.

Dag 1.

Så var det dags, onsdagen den 14 maj infann sig och upp i ottan. Robbie och Anders stannade utanför porten kl. 7. klart väder och 10 grader. Owe hämtade upp Lars vid en rondell vid Huvudsta utefter E18.

Den sedvanliga lägesanalysen kom upp under färden mot Kumla GK. Förr var det birdies, sänkta handikapp och annat utmanande som vi skröts med för att framhäva våra möjligheter att ta hem segern. Nu redovisasvår hälsostatus istället, en mer ödmjuk inställning inför tävlingen.

Väl framme vid Kumla GK väntade fika och uppsamling och genomgång vad som hänt sedan senast vi sågs. Alla fem hade varit ute på golfbanan ett par gånger under våren och endast en (jag själv) har sänkt sitt spelhandikap sedan hösten. Därefter var det så dags för den sedvanliga bettingen. Alla satsade på sig själv, men inte några större summor.

Vid frågan till en klubbmedlemm hur banbanstatus är och om det är något man skall tänka på, så blev svaret att det inte är några problem, ”men just det, vi har det spektakulära monsterhålet, hål 9, som kräver både fantasi och skicklighet”. Med detta i åtanke gick vi till Tee 1.

Lars och jag gick ut i första bollen, Anders, Robbie och Owe i den andra.

Förutom hål 9 som både innehåller dolda lägen, vatten och sluttning vid green, finns det bara en händelse att notera.

Det var när Lars och jag hålat ut på hål 13, där flaggan förrädiskt var placerat lömskt bakom en green bunker (flaggplacering 4), så kom en banarbetare och flyttade hålet till en helt öppen plats mellan de två green bunkrarna (flaggplacering 2). Så här efteråt kan man bara konstater att vi hade 7 slag och efter flytten fick våra kamrater i andra bollen enkla resultatet 5, 5, 6 (troligen påverkar detta inte slutresultatet för turneringen J).

Helhetsintrycket av banan på Kumla är att den är riktigt trevlig med några spektakulära kul hål.

Dagens runda vanns av Robbie, med Anders som tvåa, Lasse trea, Uffe fyra och arrangören Owe femma.

Sedan gick resan vidare mot Askerlund och inkvartering. Vi tog in på hotell Montagne i Åmmeberg som ligger nära Askersunds GK. Hotellet byggdes på 1860 talet av det första Belgiska företaget Vielle Montagne som var storägare av gruvbrytningen i området. Byggnaden byggdes som ett ”Belgiskt Casino” motsvarar ett folkets hus, där tjänstemännen träffades för att dricka grogg, umgås och spela kort m.m. Efter att vi konkat upp väskorna till våning fyra och 63 jobbiga trappsteg kom vi in i rummet. Robbie pustade ut och konstaterade att han slipper eventuella snarkningar från mig som rumskompis, och jag pustade ut efter ansträngningen och att förstå att jag inte skulle bli utslängd vid eventuell snarkning, då rummet bestod av hall och ett större och ett mindre rum där jag installerade mig. Efter duschen och uppfräschning avnjöt vi en god vällagad middag av fjällröding och till dessert en Crème brûlée spetsad med Cointreau och syltat apelsinskal till efterrätt.

Dag 2.

Så vaknade man till en ny dag med växlande molnighet, uppehåll men hårda vindbyar. Frukosten serverades kl. 8. Vi hade en lugn förmiddag då vi hade starttid klockan 11. Väl ute på klubben fick vi reda på att man skulle genomföra en företagstävling med shotgun start kl. 12.15 från hål 8. Vår instruktion vi fick var att ta det lugnt så att ni inte kommer ikapp dem för snabbt.

Robbie och Owe gick i första bollen och Anders, Lasse och jag själv gick i andra bollen.

På grund av den ibland hårda och byiga vinden fick man planera sina slag. I banguiden framkom det att banan har en hel del vatten att ta hänsyn till. På hål tre låg vattenhindret på ett lömskt avstånd och på andra sidan skulle man landa på en ”udde” omsluten av vatten, så taktiken var att slå ett kort utslag för att gå över på andraslaget. För några gick det nog bra medan andra la den andra bollen i vattnet. På det här hålet kommer vi nog försöka variera vår taktik under kommande dagar.

På hål 6 gick vi förbi en av företagstävlingens matkontroller, där blev vi i andra bollen erbjudna att provsmaka deras varmkorv och varsin öl.

På hål 8 kommer vi till ytterligare ett hål med taktik. Andra slaget skulle hållas kort före ett vattenhinder över till green. Även här sög vattnet ett antal bollar under våra rundor. I den hårda vinden gällde det att inte luras av avståndet utan av klubba upp och spela klokt.

Sedan kom ett par hål där man kan känna lättnad av normala golfhål, så kommer man till 9:de hålet. Här visade det sig att man dels strategiskt skall göra ett kortare utslag fram till första vattenövergången, sedan ett långt slag för att slå tredje slaget kort inför andra vattenövergången och sista slaget in på green.

Efter denna utmaning får man fem minuters vila för att samla krafter till kommande 9 hål.

På inrundan väntade två lite mer utmanande hål. Redan på hål 11 var vi ikapp företagstävlingen som inte bara var ett golfevent utan visade sig även erbjuda ett generöst utbud av drycker av olika slag. På hål 12 ett par 3 fick vi 5 MillHillare tillsammans vänta medans en något förfriskad deltagare försökte spela, han vrålade ut **!!+Y¤/&& könsord och svordomar när det inte fungerade (som tur var försvann han efter några hål och vi kunde avsluta rundan med någorlunda tempo). Så var det våran tur att spela hål 12 som är ett par 3 hål med avlångt vattenhinder i vinkel, som dessutom hotade med en palissad mot green. Med denna känsla i ryggen så blev det för flera av oss taktiken att slå ett rakt slag ca. hundra meter för att sedan göra ett rakt inspel mot flagg.

Nu väntade nästa hål 13 ett par 5, som spelades fram efter vatten på vänstersidan. Väl framme mot green har man byggt en smal kanal ut till Vättern. För ett inspel över kanalen spelade man fram emot kanalen, för att sedan förbereda ett inspel mot greenen med en vakande bunker på höger sida. Efter att jag spelat fram med tre slag för ett lämpligt inspel slog jag mitt fjärde slag i den fint byggda kanalen.

Resultatet efter rundan blev Owe 5:a, Anders 4:a, Lasse 3:a, Robbie 2:a och jag vann dagens runda. Nu delade Anders och Robbie totalen med ett slag före Lasse och mej och sedan Owe.

Men imorgon väntade ”moving day”....

Efter ett besök på hotellet med möjlighet till dusch, ombyte till nya kläder var det dags för vår arrangörs kulturevenemang.

Färden gick till orten Zinkgruvan, där vi besökte centrum som består av en korvkjosk med en bensintapp utanför och en bankomat . Här intogs det stödkorvar för att klara sig till middagen.

Sedan åkte vi till Knalla Gruva, där man nu sammlat ett museum. Här anslöt vår guide, Gruvarbetaren Rickard Muckenhirn idag fyllda 76 år, han är fjärde generationens som arbetat i gruvan. Han gick upp ur gruvan efter 30 år, där han hade arbetat med de mest skiftande uppgifterna i gruvbrytningen.

Här anslöt vår guide, Gruvarbetaren Rickard Muckenhirn idag fyllda 76 år, han är fjärde generationens som arbetat i gruvan. Han gick upp ur gruvan efter 30 år, där han hade arbetat med de mest skiftande uppgifterna inom gruvbrytningen.

Gruvan är fortfarande i drift med ca. 450 anställda totalt (både arbetare i gruvan och administration). Men allt började 1857 med att det Belgiska Ville Montagne kom till trakten och började bygga upp gruvverksamheten bryta malmen, som innehöll Zink men också bly och koppar. De hjälpte också till med att byggda upp samhället med skolor, sjukstuga och barnhem. Efter 132 år som ägare köptes gruvan av Lundin Mining som bröt malm fram till 2004 då Boliden övertog gruvan. Nu drivs för första gången gruvverksamheten av ett svenskt företag.

Efter detta spännande möte i deras museum med mycket spännande historik och fakta om gruvdrift berättade av Rickard så återvände vi till hotellet.

Före middagen han vi med en whiskey på Anders och Owes rum, där stämde Lasse upp med egenkomponerade visor, där vi övriga stämde in för att fira Anders som passat på att fylla jämnt. Ett stort grattis till Anders med sedvanlig ”Gubben”.

Middagen bestod denna kväll av en förrätt med vit sparris, sabayonne, kålrabbi, äppelmust, marconamandlar. Som varmrätt blev det Lamm Entrecote med salvia, hasselnötter, brynt smör och morot. Vi kunde inte låta bli att även i kväll ta in en Crème brûlée spetsad med Cointreau och syltat apelsinskal, detta skulle bli vår melodi som efterrätt.

Dag 3.

Efter frukost och en kort resa ut till banan väntade åter en dag med hård och kall vind men lite solglimtar.

Andes och Owe som gick i par i första bollen, slog ut kl. 10.

I andra bollen gick Robbie som slog följe med Lasse och mig.

Några spelade bra men undertecknad rasade som en gråsten. Jag undrar om det hängde ihop med vårt gruvbesök igår, där det var mycket information om brytning av stenmassor. Några andra spektakulära händelser var inte att rapportera. De svåra hålen som beskrevs under den första rundan utmanade fortfarande under denna runda. Under dagen vattnade greenkeepern fairway, så att några av hålen hade vattensjuka pölar som efter en ordentlig regnskur, bl.a. hål 9, där man även fick spela genom sprinklerbevattningen för att nå green.

Då vi hade gott om tid inför middagen, tog vi bilarna till Askersund hamn. Där blev det glass på det lilla hamntorget.

När vi kom tillbaka så väntade middagen, men först den klassiska Whiskyn från ”hole in one potten”.

Robbie som föredömligt samlat ihop våra resultat meddelade dagens runda och den sammanlagda ställningen. I täten kämpade Anders mot Robbie, Anders har nu 10 slag upp till Robbie, Lasse har också chans att komma ikapp Anders, emedans jag efter djupdykningen skulle kämpa mot Owe om vem som skall skriva 5:ans berättelse vid nästa turnering.

Under den välsmakande whiskyn kom så ett trevligt mail från vår avsaknade sekreterare Börje, som jag vill infoga i mina noteringar.

” Lite ”tips” från troféinnehavaren inför morgondagen som du kan framföra till kamraterna någon gång under kvällen.
Anders. Vet inte om du kollar puttlinjen men tydligen inte tillräckligt. Här får du ett annat tips – testa Schefflervridningen.
Uffe. På Forsbacka hade du 13 i på hål 9. I dag visserligen ett bättre men jag vet inte vad du ska göra i morgon för att segra. Snarka ordentligt??
Owe. Uppryckning i dag (vet inte hur det står till med din rygg) men en sådan runda till och du slipper 5an.
Robbie. I Åmål låg du 2 slag före Anders inför sista rundan - slutresultatet blev 4 före. Nu leder du med 7 slag ….
Lasse. Att spela golf är bara en av dina färdigheter. I kväll får du tillfälle att visa en annan – gratta föremålet från mig.
/ Det finns bara vinnare i vårat gäng ”

(Ovan inlägg har jag hämtat från sekreteraren, Börjes mail)

Därefter genomfördes en mycket blygsam betting. Vi satte totalt 390 kr i sista bettingrundan, troligen lägsta någonsin.

Så var det dags för kvällens MillHill middag. Alla samlades med sedvanliga röda slipsen runt halsen. Till middag blev det en Hjort tartar, med gräslök, pumpa, prästostkräm och hasselnötter till förrätt och en kalv med smörad kycklingfond, chimichurri, zucchini, mangold till varmrätt. Efteråt kunde vi inte låta bli att åter beställa in den mycket välsmakande Crème brûlée spetsad med Cointreau och syltat apelsinskal till efterrätt.

Kvällen avslutades med en lägesrapport på tv från PGA Championship. Norén kämpar vidare emedan Åberg inte klarade cutten.

Åter en natt med behövlig sömn inför den avgörande dagen.

Dag 4.

Frukost, utcheckning och avfärd till golfbanan. Dagen till ära skulle det inte vara någon bevattning av fairway, men både molnen och vinden höll i sig. I första bollen gick Owe med Lars och mig. Robbie och Anders i andra ”ledarbollen” .

Nu skulle det avgöras. En tuff kamp mellan Owe och mig botten. Anders skulle försöka ge sig på Robbie som låg i ledning, och Lasse skulle försökte hota Anders om andraplatsen. Efter Owe’s taktiksnack kvällen innan, som innebar att man lika gärna kan testa att slå över vattnet på hål tre så satsade Owe och jag samt Anders att försökte med drivern på hål 3, över vattenhindret. Jag trodde mig se min boll landa efter vattenhindret på torra land, men slog för säkerhets skull en professor nere vid vattnet och det var väl tur det för det fanns ingen boll på andra sidan. Owe höll sin boll långt ut till höger men inte tillräckligt utan hamnade i vassen. Även han med en professor som räddad fortsatt spel.

Anders som gick i andra bollen med Robbie slog en drive men uppfattade att den blev för kort och slog därför ytterligare en ny boll. När de kom över vattenhindret så låg bollen på fairway, men då var det för sent, då han inte adresserat den andra bollen som professor.

Som kuriosa blev Lasses resultat på hålet 18 slag som blev turneringens flesta slag på ett hål och Lars förordade åter sitt mantra om poäng boggie. Första 9 blev därför en tuff start för Lars i sin strävan att slå Anders. Robbie och Anders spelade jämt under de första 9 hålen.

De sista 9 hålen genomfördes utan större dramatik. Anders skrämde dock upp Robbie med att knapra in ett slag per hål fram till hål 14. Därefter återfick Robbie lugnet och tog hem både rundan och totala segern, GRATTIS. Anders blev trea för dagen och knep den totala andraplatsen. Owe tog dagens fjärde plats och slutade på 5:e plats på totalen. Lasse blev dagens förlorare, men trots det blev det en tredje plats i turneringen. Jag återfick lite av mitt spel och blev tvåa för dagen och ryckte till mig en fjärde plats totalt. Owe får därmed äran att författa nästa turnerings berättelse.

Efter prisutdelningen bar färden hemåt och arrangörens bokföringsarbete. Samtidigt vill jag tacka Owe för ett väl genomfört arrangemang. Uppehållsväder under hela arrangemanget. Regnet kom i stället under hemfärden och det är ju för övrigt behövligt efter en osedvanligt torr vår och försommar.

Även ett stort tack till Robbie för inhoppet som sekreterare, som han skötte klanderfritt med stöd av vår engagerade ständige sekreterare Börje från hemmaplan. Nu väntar vi på att Owe kallar till lunch, där Börje högtidligt får överlämna vandringspriset till Robbie och Börjes funderingar inför höstens MillHill trophy.

// Uffe som blev femma I Forshaga