Femmans berättelse från Västerås o Hagge juni 2018

Trosagrabbarna Bosse (arrangör) och Robbie hämtade oss Stockholmare med en svart gangsterbil enligt ett väl utarbetat schema som stämde hjälpligt och sist slank den ständige in i bilen och fick en egen liten kuppe där bak bland väskor, vagnar och golfbaggar. Full fart mot Västerås där det kunde ha slutat illa för oss alla när en timmerbil tappat delar av lasten på E18. Kanske bra att vi låg något efter i schemat – annars…….
Västerås GK – som den skrivande Femman har sett från vägbron under alla tillfällen på väg till och från Örebro, men aldrig beträtt, visade sig vara en gemytlig och trevlig anläggning. Varierad med trixiga hål och utslagsplatser samt många ”saftblandare” – en för Femman ny upplevelse som också för ett ögonblick trodde att klubben serverad just saft utefter banan. En som hade behövt lite stärkande saft på 9:an – ett par 3 på 150 m över en djup svacka och med full exponering från klubbhus och väntande spelare – var vår annars så välspelande president Anders. Under första rundan på Västerås GK blev densamme ifrågasatt om han över huvud taget kunde spela golf. Hans utslag och hackande på 9:an bevittnades av ett gäng hemmaspelare som ställde den frågan till oss andra tre som väntade på vår tur. Vi förnekade bestämt all kännedom och bekantskap med den ifrågasatte.

 

Dessförinnan hade Robbie på 6:an nästan skjutit ihjäl några väntande medlemmar med en rikoschett i en björk och där även bollen slank ner i vattenhindret vid 7:ans green.
Vi andra förnekade all kännedom och bekantskap – tyvärr utan framgång i det här fallet – vi mumlade bara att skyttens hemmabana hade samma namn som en kvinnlig underbyxa vilket till viss del fick förklara det inträffade.

Annars förlöpte den första rundan utan några andra rapporterade konstigheter mellan vatten och smala fairways i skogsterrängen.

Anders vann första rundan och började trava bettingvinster.

Uppsittning och avfärd till närmsta köpcentra där saker som bidrar till gemenskap och trevnad inhandlades. Fem av oss hann med ett MAX-besök – den 6:e som var arrangören smet iväg till KFC och ville inte vara med bland oss andra. När vi så småningom hittade densamme fingerslickandes med sina kycklingvingar startade färden mot de djupa Skogarna och Wanbo herrgård. Där inkvarterades vi i Snillehuset som var ett  annex till herrgården som hade haft flera eminenta personer som gäster och nu kom en till – författaren till Femmans.

Kvällsvard intogs gemensamt en trappa upp bland snillena och bestod av diverse heta korvar, ost, bröd och därtill en box. Före var det allmänt bastubad med pilsner – Femman och arrangören toppade med några dopp i närliggande sjö som heter något som jag i skrivandes stund inte minns – S:t Vaggen – kanske?

Nu stundade två varv på Hagges världsberömda bana som enligt Femman själv stundtals var alltför smal, därtill vattenfylld och begåvad med en djungel 50 cm från fairwaykanten. Mycket leta blev det!

Det visade det sig också att våra bilåkare, den ständige och Uffe, tydligen snöat in sig på mode och etikett och behandlade dessa ämnen under alla rundor tillsammans. Den av oss som dömdes att gå med i den modeinriktade och kulturella bollen hade stundtals svårt att hänga med – både fysiskt och kunskapsmässigt. Dock visade det sig att ingen av bilåkarna kände till 1:ans program STIL med Susanne Ljung, vilket förmodligen skulle kunna ha varit en välkommen bildning. Bilåkandet var föranlett av diverse onda ryggar och tillstukade knän.

Presidenten körde på i oförtröttlig stil men missade faktiskt 2:a rondsegern till Uffe som mitt i allt modesnack dök upp på parnassen och nöp en delseger – för så var det väl? Den ständige malde på som vanligt och var god 3:a. En ny giv hos den ständige var också ett stort motstånd att redovisa resultatet efter ronderna – men han återkommer väl som vanligt med all fullödig statistik senare.

Wanbo herrgård bjöd på gemyt, goda middagar och goda viner – sista kvällen till och med på musikunderhållning där vi alla trallade med – presidenten trallade bäst vi andra hellre…

Arrangören bjöd helt apropå och korvarigt på kulturen runt ett gruvsamhälle – men å andra sidan tjänar kulturella upplevelser på att vara helt oförberedda, intas snabbt och under språng.

Under rond 3 och den sista på Hagges hittade Robbie på hål två gårdagens bortslagna boll tätt intill sin nyligen utslagna. Detta gav upphov till en ny golfregel som knappast passerat S:T Andrews – hittas två identiska bollar efter ett slag förklaras den kallaste för ej i spel. Intressant!!! Vad säger vår ständige om detta?

Sista speldagen var vi tillbaka i Västerås och alla saftblandare. Femman som har vant sig att finnas i träskbollen och som trivs tillsammans med andra träskbröder, tycker att vi har genomlevt en jättefin turnering och som också haft sina överraskningar tack vare arrangörens rävfyllda öron.

Vem som vann – president Anders naturligtvis tätt jagad av den ständige och modelejonet Uffe. Några av oss mumlade att det nu var dags för sänkningar så att vi inte tvingas tillämpa Lex Kangas.

Vid pennan

//Femman Owe