Äntligen, efter lång väntan och spända
förväntningar lättade så Robbie på förlåten.
Detta inträffade på restaurang Hemma i Vasastan kl 12.40 den 29 mars. Efter de
vilda gissningar om spelplats som förekommit visade det sin att endast en hade
rätt svar - Robbie. Utanför dörren yrde snön och slaskvädret inbjöd knappast
till någon golfrunda.
Därefter flöt tiden på och den 8 maj, nästan samtidigt, gled tre MH-bilar in på
parkeringen vid Katrineholms GK. Nervositeten märktes då vi alla gärna smög
omkring var för sig övningsputtade och chippade. Nu var vi i gång igen. Golfspel
följde och därefter transport till Båsenberga där ölen intogs.
Inget konstigt med vad som så långt hänt. Ett väl inoljat mönster följdes även
denna - vår 65e sammankomst. Men trots den samlade rutin som vi tillsammans
innehåller inträffar alltid några unikiteter vid varje tävlingsomgång. Lite
speciella händelser, lite upplevelser som gör att vi kanske kommer att minnas
just denna turnering. Berikande för våra egna minnesbanker som löpande behöver
fyllas på då visst innehåll med tiden läcker ut i det förgångna.
Vad minns då just jag av dessa dagar. Några detaljer stora som små tänker jag
beröra.
Den första är egentligen inget nytt men den uppstår och genomförs som oftast i
nya former.
Mat, personal och våra personliga ageranden.
Serveringspersonal möter som oftast upp och välkomnar oss till första middagen.
Denna gång en före detta flygvärdinna vars namn jag inte minns och hennes
assistent, en nyinkallad ung dam som genomgick sin pryoutbildning och efter
tydliga instruktioner fyllde på sina första vinglas.
Dessert ingår som oftast i våra menyer något som vi alla uppskattar. Det gäller
bara att inte doppa fingrarna i fel fat. Denna gång var det Anders som var för
het på osten och och försökte nalla ett annat sällskaps dessert. Men
flygvärdinnan var på plats. Aja baja.
När jag ändå är inne på desserten så tar vi väl även upp beställningsrutinen.
Två utmärkta alternativ fanns på menyn. Ostbricka respektive allehanda
sötsliskiga bakverk, inklusive min specialitet tiramisu.
Viktigt var dock, för hotellets bokföring, att man vid sittande bord beslutar
och beställer vilken dessert man valt. När detta är gjort är det fritt fram att
välja och vraka bland alla till bords varande läckerheter och därefter njuta av
intagandet.
Vi fortsätter med beställningar. Vin ur flaskor har vi konsumerat i ett ganska
stort antal om man summerar alla våra turneringar. MEN vad betalar vi för? Per
flaska eller per glas. Normalfallet vid vinbeställning har genom åren varit att
vi “börjar” med två flaskor. Likaså har normalfallet tidigare varit att vi fyllt
på med både flaska tre och fyra. Dock ej längre. Oftast nöjer vi oss med
grundbeställningen men kanske kompletterar med en liten till kaffet.
På Båsenbärga tog vi in två flaskor och efter rättvis fördelning i våra sex glas
återstår en skvätt i flaska två vilken plötsligt försvinner från oss och
återfinns på ett annat sällskaps bord. Nu reser sig hornen på Anders. Den
stackars extraanställda servetrisen under utbildning far ut och in till och från
köket några varv men återkommer slutligen nöjd med ett lugnande besked. Visst
ska ni få ert vin men här betalar vi per glas. Väluppfostrade som vi alla är och
en lite nervös servitris framför oss nöjde vi oss med detta besked. Men så fort
hon återvänt till köket riktades våra blickar mot Robbie. Det här får du ordna
upp!!!
Nu till något helt annat. Vi vet ju att om man spelar dåligt så måste något
korrigeras.
Lasse hade de två första rundorna placerat sig näst sist respektive sist. Inte
bra men vad göra, tänkte Lasse, när han satte sig till bords vid frukosten
tredje dagen. Just då med ostkniven i högsta hugg tänkte han - greppet - där har
vi det. Jag måste ändra mitt grepp. Tanken for från hjärnan ned genom armen ut i
handen och nådde kniven som nådde tummen. Blodvite uppstod - Lasse snabbt ut i
köket och visade resultatet för personalen som plåstrade om efter bästa förmåga.
Praktikanter som de var. Men med denna inslagna tumme kan jag inte spela golf
insåg Lasse och tog snabbt Saaben till närmaste vårdcentral där han möttes av en
erfaren sjuksköterska som gjorde ett berömvärt jobb.
Åter till golfbanan i tid till första utslag OCH på de återstående två rundorna
placerade sig Lasse som tvåa på båda.
Kulturaktivitet är något som smög sig in i våra resor ganska tidigt. I början
lite sporadiskt men med tiden har det blivit en viktig del i turneringen. Frågan
är om inte detta sammantaget är den mest intressanta, omväxlande och
överraskande delen av våra möten. Jag vill inte rangordna alla dessa men den
Robbie bjöd på hamnar i den övre kvartilen. Ordet tunnbinderi hade man väl hört,
men att bli guidad genom hela tillverkningsprocessen från ekfrö till färdig
vintunna var intressant. Och vi inbjöds att höra inte bara binderiets historia
utan även ägarens brokiga väg till detta yrke och med sina bara händer därefter
binda en tunna. Något som Anders, Owe och Uffe tillsammans inte klarade av med
sex händer.
Jag har sparat det bästa till sist.
Betalningen. Som brukligt är meddelar vi rumsnummer vid beställning av extra öl/tilltugg
mm så att rätt person debiteras rätt vara. Så även denna gång. Trodde vi. När
det var dax för utcheckning och betalning visade det sig att en salig röra
uppstått i kassasystemet då “extrapersonalen” tydligen slumpmässigt noterat
belopp och dryck. Då finns endast ett sätt att skipa rättvisa. Överlåt alla
ekonomiska uträkningar till Robbie. Och en åthutning till kökspersonalen vilket
kassasdamen i utcheckningsdisken heligt lovade att hantera. Slutet blev därmed
gott och allt annat oxå och Robbie fick pengarna med ett swish.
Och allra sist. Något som jag Inte trodde skulle hända och hade väl inte heller
hänt om inte sekreteraren hade hållit så hårt i flaskan. En liten slatt följde
med mig hem, oförbrukad, och kommer därför att medfölja till Uppsala för slutlig
urdrickning.
Hälsar
Femman i Breviken som bodde på Båsenberga Hotell & Konferens 8-11 maj 2023