41:a turneringen i
Mill Hill Trophy
Snabbköp introducerades i Sverige i slutet av 50-talet rörde upp debattens vågor. Kan man verkligen göra så här? När jag senast besökte IKÉA passerade jag genom varuhuset, plockade åt mej varorna och betalade vid utgången alldeles själv, utan att så mycket som blinka åt en IKÉA anställd. Teknikens landvinningar har gått långt. Flyget lämnas inte oberört. Man köper flygbiljetten vid sin dator, checkar in alldeles själv eller med någon mer erfaren person som handledare, tack Robbie. Av outredd anledning tvingas man att konfronteras med en levande människa för att göra sig av med bagaget? Naturligtvis genomlyses bagaget av en röntgenkamera bakom kulisserna. Precis som man själv blir genomlyst in på bara skinnet. Varför finns det inte livremmar som man kan behålla på vid säkerhetskontrollen? Vid gaten riskerar man åter att titta någon i ögonen, i alla fall om man inte har rätt papperslappar till hands för den incheckade golfbagen. Väl ombord möts man åter av kött och blod och man undrar; vart tog alla vackra flygvärdinnor vägen? Bakom spakarna sitter två sk piloter som övervakar att autopiloten sköter sig.
Som jämförelse måste jag säga att golfen ligger hopplöst
efter i teknikutvecklingen. Förvisso har materialet utvecklats så till den grad
att Owe i sina bästa stunder slår
Och efter avslutad golfrunda; samma gamla bärs. Ännu ingen golfklubb som erbjuder samtalsterapi i klubbhuset. Nej låta det få vara som det varit de senaste 20 åren; ge segraren vad segraren tillhör och låt förloraren dricka den bittra kalken av underkastelse, förnedring, ilska och depression.
Vad har vi gemensamt med Brittiska kungahuset? Jo en grundmurad tilltro till gott väder i slutet av april. Vet inte om vi alla, utom Bosse, hade regnställ och paraply i bagen? Däremot hittade jag solfaktor 25 och det kom väl till pass. Tänk om regnet hade vräkt ner. Minns hur genomblöt man kan bli på 18 hål. Och hur hade brölloppsparaden blivit med en genomblöt brudklänning tätt smitande runt den nykläckta prinsessan.
Fyra banor med var sin karaktär. The Shire kom först men rankades som nummer fyra när vi rankade banorna i bussen till flyget. För egen del håller jag inte med om rankningen men det är lätt att tycka om en golfbana när man vinner spelet. Första hålet kostade tre öl och en sjua i scorekortet. Föga anade jag då hur turneringen skulle sluta. Säga vad man vill om vatten men man behöver inte leta boll.
”Hemmabanan” blev en blandad upplevelse. En hel del letande pga buskagen längs fairway. Dock rankad tvåa. Börje stod för en fenomenal prestation på tvåan. Första bollen dömdes ut (tjock ruff), andra gick i vattnet till höger om bron. Men hittades i vattenbrynet. Dropp i något som jag betraktade som helt omöjligt läge att nå greenen ifrån. Tänkte att nu äntligen kommer Börje att inse att slaggolf är humanare än äkta slagspel. Döm om min förvåning när plötsligt en boll dimper ner på green. Börje hade hittat en lucka, stor som ett nålsöga. För egen del är jag nöjd, efter andra segern av två möjliga. Taxin till banan hade bekymmer med att hitta vägen. Man undrar om han verkligen livnär sig på att köra taxi? Vi kom i alla fall fram lyckligt och lyckades komma ut innan den bokade starttiden. Vilket var bra. Men även om vi hade haft biljetter till fotbollsmatchen i Watford så hade vi inte hunnit. Nu hade vi inte fotbollsbiljetter utan biljetter till musicalen ”We will rock you” i London city. Och dit skulle vi hinna om vi duschade på 90 sekunder vilket vi gjorde. I city fick vi såväl lekamlig som andlig spis i rikt mått. Under den nattliga hemfärden med tuben försökte sig Anders på ett kuppförsök som lyckligtvis misslyckades. Idén synes ha varit att vi skulle ägna två till tre timmar åt nattorientering mellan tubstationen och hotellet. Antagligen hade han själv planer på att avvika vid lägligt tillfälle och fånga en taxi.
Hadley Wood vann rankingen. Och Bosse tog hem spelet. Fantastisk bana med sommar rull på fairway och såphala greener. Klubbhuset gick inte av för hackor. Och i baren var det tillåtet att ha skor på fötterna och att äta med fingrarna. Däremot var såväl wedge som kniv och gaffel förbjudet gods. Owe och Anders stod för en förtjänstfull förhandling med green keepern om tidigareläggning av starttiden! Det var bra ity att vi alla hann duscha ordentligt inför kvällens slipsmiddag i italiensk stil.
Fjärde rundan spelades på Finchley Golf. Ranking 3. Trevlig bana och klubb. Ledarbollens bravader på hålet med en häck tvärs över fairway; Börje och undertecknad slog i häcken och fick droppa. Robbie ut till höger om häcken. Leta, leta men ingen boll. Robbie påbörjar med tunga steg marschen till tee för att slå en ny boll. Men innan han hinner slå upptäcker vi Robbies boll framför våra fötter. Den måste ha ramlat ner från trädkronan över våra huvuden.
Duscha på 90 sekunder och iväg till ett nytt incheckningsäventyr.
En händelserik turnering för oss. Och stora saker i världen; prinsbröllopp, Bin Ladin död och Gahdaffi när att få gå samma väg.
Varmt och stort tack till Börje för ett allt igenom fantastiskt arrangemang. Väl förberett inte minst genom alla peppande mail innan avresan.
/Lars