5:ans berättelse från Bedinge    

För att förenkla författarens våndor har jag valt att saxa en artikel från 12 sept ur Bedinge Allehandas sportbilaga (inga konstiga regler styr väl? denna avdelning ännu i alla fall).

”Beddingestrandsbo vann på hemmaplan!

Av reporter Mårten Gös, sport- och kulturavd.

Jag har rest upp till Kgl:a huvudstaden för att intervjua Lennart Nilsson, som något överraskande för oss experter men nog så glädjande för alla Beddingestrandsbor tog hem den anrika Mill Hill  - trofén i den 36:e upplagan (anrikt så det förslår). Jag träffar honom i Skålhamras fantastiskt vackert belägna golfrestaurang efter ett hårt 2-timmarspass på övningsfältet på Täby GK.

- Hur känns det så här några dagar efter den tuffa 4-dagars-tävlingen sistlidna helg?

- Näääää, det känns bra!

- Behöver du träna förresten, det gick ju riktigt lysande i helgen?

- Näääää, nog vann jag, men det här passet har jag tillbringat i bunkern eftersom jag hade en del bekymmer med tekniken där senast, som jag måste rätta till

- Kan du förklara vad som låg bakom segern nere i Beddinge. Du är ju oerhört populär nu bland invånarna, så alla är nyfikna att höra dig berätta med egna ord.

- Nääää, visst kan jag göra det! Förutom att jag spelat stabilt hela året så var det några faktorer jag tror blev väldigt avgörande.                
För det första fick jag tillgång till Pinnacles sprillans nya boll, ”Diamondhard”, som den heter. Som namnet antyder är den hård som attan och ger väldiga fördelar framför allt i puttningen. Mina konkurrenter envisas ju med sina mjuka sladderbollar och får helt enkelt skylla sig själva som inte förstår bättre! Hårda bollar och mjukt skaft ska dé va!           
För det andra var det min nya Mizunodriver, modell Nippon MX 560 K2R offset. Den går under smeknamnet ”japanskan” bland mina vänner, förmodligen för att den är vacker som en riktig geisha. Spikraka 220 metersdrivar mitt i fairway, det är något mina konkurrenter bara drömmer om!
För det tredje skulle jag vilja säga MAGNUS! Vi hade ju pga hotellbristen i Beddinge valt att förlägga oss i mitt eget ”chateu”. PÅ samma sätt gjorde vi förra året, men då hamnade jag i den brydsamma sitsen att vara ”passopp” till resten av gänget. Det skulle vara vänd- o tvärstekta ägg eller kokta d:o femtielva minuter hit o dit. Sedan fick man ju se opp så att dom inte diskade gjutgärnspannan med diskmedel, vilket väl alla vet ä en dödsssynd förresen! Ja, jag var helt utmattad när jag kom ut på första tee på mornarna. Men i år hade jag MAGNUS. Han stod beredd vid spisen när folket vakna, tog upp beställningar på både ägg o annat, skötte kompletteringsinköpen, diskade och hade dessutom satt upp ett tidsschema på dörren så ingen som tidigare år behövde springa o fråga mig om allting. Förresten har han en egen högt älskad gjutjärnspanna skött enligt alla konstens regler! Jag kunde med andra ord sova ut om mornarna, stoppa i mig min rejäla frukost och sedan koncentrera mig helt o fullt på golfen.

- Har du till slut någon kommentar kring dina medspelare i ledarbollen på Bedinge. Ni trollband ju stundtals publiken med ert lysande spel!

- Nääää, båda är ju perfekta exempel på den moderna golfen. Tvåan Lasse L är ju stabil som en betongpelare. Inte längst men rakast och med underfundiga kommentarer mellan slagen. Påminner en hel om Ian Woosnan i både swing o attityd till golfen. Trean Bosse S med sin lättsamma elegans och härliga bollkontroll ligger väl närmst till att jämföra med Phil Michelson. Kul också att han kom på pallen efter den mentala svacka han varit sedan det omtalade ”jusitiemordet” på  Bjäre häromåret. En liten tröst men ack så liten tycker nog han!

- Hur ser dina planer ut framöver och kommer du tillbaks till Bedinge nästa år?

- Närmast  är det några sponsortävlingar, bland annat Scan och Svenska lantägg som är mina huvudsponsorer, följt av träning och åter träning. Till våren hoppas jag kunna kvala in på Senior Tour, även om jag tror att det kan bli för tufft nu sedan pensionsåldern sänktes till 61 år och det fullkomligt svämmar över av duktiga ”åldringar”. Fyra av mina bästa golfvänner har ju varit med i drygt ett år och påstår att det är så nära ”himmelriket” man kan komma.

- Lycka till, Lennart från både mig och alla i Beddinge!

- Nääää, tack!”

/Bosse