Femman från Åhus – berättad av Börje

När Bosse är med händer det alltid något
När Bosse arrangerar händer det ännu mer

Frågetecknen och funderingarna var många inför händelserna i Åhus
- Och visst hände det.

Det startade redan på vägen dit. Vi seniortourspelare hade valt att på resan ned till det verkliga slagfältet göra ett stopp hos Magnus i Värnamo
och spela årets första turneringsrunda. Inget fel på valet av bana men vädret Bosse - det strilade konstant under 5 timmar.
När vi slog ut på femte hålet kommer Magnus glatt åkande i en golfbil och undrar om vi inte ska bryta.
Men inte bryter en Mill Hillare för lite regn utan vi skickade hem Magnus för att värma på bastun och förbereda kvällen.

På vägen till Magnus hände det.
Ni som varit hos Magnus veta att sista biten på vägen dit är smal, kurvig, gropig och med djupa hjulspår.
Robbie som är en lugn, pålitlig bilförare hade dittills, på sin plats i framsätet varit lugn men nu sprack det.
BOSSE vet du att du var 2 cm från att glida av åt höger och …

Endast fyra minuter senare hände det igen.
Ni som varit hos Magnus vet att när man kommer in på hans ranch parkerar man sin bil antingen på vägen upp åt vänster eller åt höger.
Magnus stod på verandan och vinkade välkomnade åt oss. Bosse bromsade in och stannade. Robbie och jag väntade. Höger eller vänster.
Men inte Bosse - RAKT FRAM OCH NEDÅT. Ni som varit hos Magnus vet att rakt fram i detta läge betyder nedför en slänt med 43 graders lutning.
Det var regnigt och halt. Vad Magnus yttrade i första läget kunde vi inte tyda.
Men senare kom en mer sansad vägbeskrivning till Bosse för att få bilen återbördad till en mer bilvänlig parkeringsplats.
Likheten med Carl-Gustav Lindstedts sketch ”Bilskolläraren” på 60-talet var slående.
TA TILL VÄNSTER I KASSAN OCH KÖR UT UR BUTIKEN.

Ni som varit hos Magnus förstår att resten av kvällen förflöt i en trivsam samvaro med mat och dryck.

Robbie och jag hade tidigt bäddat åt oss i en befintlig gäststuga. Var Bosse tänkte sova hade vi inte riktigt koll på. Men det fick snart Robbie.
När han skulle krypa till kojs var hans säng redan occuperad…. För egen del sov jag gott hela natten i egen säng och eget rum.

Elva timmar senare träffade vi övriga gänget. Det verkliga Mill Hill-äventyret kunde börja och vi fick för första gången träffa Louice med c.

Så inleddes golfspelet. Hur detta förflöt skulle jag naturligtvis vilja ägna den återstående delen av min Femma men min blygsamhet förbjuder detta.
Obs, ordet förflöt får inte misstolkas. Att du Bosse kunde placera in våra fyra golfrundor med sådan exakthet och med så få regndroppar fallande
över oss är ett mästerverk. Men som sagt när Bosse arrangerar händer de mest underliga ting.

Men Biarritz då, skulle vi verkligen få spela enligt planerna. Det verkade och blev så. Men kulturen då.
Till skillnad från historien om bagbrickan tror jag fullt ut på Bosses berättelser om hur han gjort allt för att få till stånd ett besök på en närliggande tillverkande industri.
Inte ens ett mutförsök med en flaska alkohol till försäljningschefen hade hjälpt.
I stället fick vi nu två kultureftermiddagar på verandan tillsammans med historier från det förflutna, läsa en bok,
kolla Lasses klädombyte, hur gick matchen mellan AIK och .., vilken spelade vänsterytter på Tingvalla1968, en eller två öl mm.

Högtidligheterna då. Jo två utsökta middagar. En på gångavstånd och den andre på bilavstånd med ”taxin” framkörd till porten i ösregnet vid hemfärden.

Men det blev ändå lite kulturellt då. Vi fick en överraskning när vår egen poet under middagen framförde sin nyskrivna Åhus-visa.
Tack Lasse. Texten finns naturligtvis på vår hemsida.

På tal om Lasse, grattis förresten och välkommen i gänget som uppnått mogen ålder.
Du fick mottaga en liten present, visserligen sargad och i behov av operation, men det är smällar man får ta när ålderskrämporna sätter in.

Nattlig överraskning. Det var inte bara Robbie som fick oväntat besök. En av oss, som inte vill träda fram offentligt, fick bevisligen på nattkröken besök av en ung dam iförd idrottskläder.
Eventuellt var besökt person sovande och enligt damen i fråga blev hon mäkta förvånad över att finna en äldre ”gubbe” sovande i sitt rum.

Höjdaren sparar jag till sist. Vid återkomsten från golfbanan på fredagen saknades nyckeln till Bosses och Uffes rum.
Bosse var den som låst på morgonen och han insåg genast att han tappat den någonstans på golfbanan. Iväg till Åhus västra.
Under tiden väntar Uffe lugnt men får av någon anledning för sig att kolla lite. Känner på dörren - olåst. Bara att kliva in och på bordet ligger nyckeln …
Telefonsamtal till Louice (som var på ridläger), Louices arbetskompis mm.

Härligt Bosse, vi kommer inte att glömma denna resa.

Hälsar en nöjd deltagare, numera fem>etta