Grönhögen 5 – 8 maj 06  femmans berättelse

 

Vilket förtroende jag fått! Det är inte alla som får möjlighet att skriva femmans berättelse.

Med facit i hand, kanske jag skall satsa på att komma femma flera gånger.

Med Börjes vägbeskrivning i knät och Robbie´s fortkörarvarning i huvet, gav Owe, Uffe

och jag oss iväg, alla med förvissningen om en trevlig golfhelg och förhoppningen om en

inteckning i Mill Hill Trophy.

Hungern satte snart in och undertecknad kunde glatt rekommendera ett ställe med vita dukar

en bit från allfarvägen.

”Värdshuset” Nejlikan på väg mot Gnesta!!

Vilken höjdare!! Vi beställde Wallenbergare, och fick något odefinierbart som snabb-

tinats. Ärtorna och lingonsylten lyste med sin frånvaro.

Nåväl, nu var vi på väg och alla gamla Mill Hill historier dammades av.

Grönhögen dök så småningom upp liksom alla Mill Hillare och spänningen var nu stor

över vad vår eminente sekreterare hade för överraskningar åt oss.

Likt det militära följde vi hans kursprogram som nu angav Informationsgivning/mottagning.

Vi hann knappt installera oss i rummen, som byggts in i en del av den gamla cementfabriken

förrän

Kursavsnitt 1 skulle påbörjas.

Vi fick först en intressant genomgång av historien bakom Gröhögens tillkomst av vd´n för

anläggningen, innan pro´n Christian Pettersson gav oss en inblick i den mentala delen av

golfen. Jag sammanfattar hans presentation i det budskap han lämnade till oss.

T som i tillstånd

R som i rutin

A som i assa

N som i nuet

S som i strategi

Jag försökte komma ihåg detta under konferenspassen, och det bidrog säkert till att jag

lyckades så bra. Tack Börje för det fina initiativet att föra in den mentala biten i vårt golfande.

Jag är nog inte ensam om att inte ägnat så stor del åt detta.

Förvirringen blev total när Börje medelst förtryckta placeringskort med angivande av tidigare

placeringar i våra turneringar trodde vi skulle hitta rätt vid middagsbordet.

Han är klurig vår sekreterare.

Jag vet inte vem, men någon av oss måste ha hittat rätt för rätt snart satt vi ner.

Eller var det ölen som hägrade.

Hasse hade gjort ett fint kollage om och till vår ständige sekreterare som överlämnades under

stort bifall. Tack Hasse för detta och Börje för allt du gör för oss!

Middagen passerade snabbt och var och en gav sin personliga förväntan av kursen.

Det visade sig då att förberedelserna skett på olika sätt och omfattning, och förvirringen var

total efter allt mörkande av formen mm inför den påföljande bettingen.

Den blev som vanligt livlig och högljudd, och alla gick vi nog till sängs med förhoppningen att ”den här gången kommer jag att vinna”.

 

Kursavsnitt 2

Efter Börjes skrämseltaktik om bunkrar omöjliga att ta sig ur, var det inte bara vår bunkerspecialist Hasse, som peggade upp på ettan på darrande ben.

Nu visade det sig att Börje´s taktik inte höll, då bunkrarna inte alls var så svåra, men det var

ett bra försök Börje.

Grönhögen visade sig vara en riktigt trevlig bekantskap, och då vädret visade sig från sin

allra bästa sida såg vi nog alla fram mot Kusavsnitt 5 och 6.

 

Det var nog inte bara undertecknad som höjde ett förvånat ögonbryn, när det visade sig att

Anders hade klarat av Kursavsnitt 2 bäst, men skulle det hålla.

Man skall inte kunna vinna en Mill Hill turnering med total avsaknad av förberedelser,

eller kan man det?

 

Kursavsnitt 3 Social aktivitet.

Många var gissningarna vad Börje hittat på men jag tror inte ngn, av oss prickade rätt.

Eketorps borg, en intressant företeelse skapad under järnåldern och medeltiden.

Vi fick oss en trevlig guidad tur runt anläggningen och av engagemanget att döma var intresset stort för vår historia.

Hemfärd till Grönhögen  och

 

Kursavsnitt 4

som visade sig vara ett individuellt inslag.

För att hänga på den ”kulturella delen”, stack Börje ett ark med Sudoko i våra händer med löfte om fina priser till den som till middagen kunde överlämna ett korrekt ifyllt ark.

Några anammade uppmaningen och dök med veckade pannor in i dimman, medan de flesta av oss njöt av en öl, whisky eller två, som uppladdning inför middagen.

Kvarnkrogen i Mörbylånga invaderades av ett hungrigt Mill Hill gäng, och det var nog här

Anders grundlade segern.

Är man på Öland måste man naturligtvis äta Öländska Kroppkakor, vilket Anders var ensam

om att beställa. Annars var det Plankstekarnas glada afton, och dom låg nog kvar i magen

hos några när

 

Kursavsnitt 5

drog igång.

Kroppkakor eller ej, men Anders lyckades bäst i kursavsnittet, och nu började den mentala

biten få fäste hos oss alla.

Anders kunde skymta första segern sedan Hook, hösten 97, och övriga började fundera över vad som missats i försäsongsträningen.

Efter lunchen startade the Moving Round och

 

Kursavsnitt 6

Nu började det mycket riktigt hända saker, och nervositeten och anspänningen gjorde att

omkastningen i resultatlistan blev intressant.

Bosse måste ha missat biologilektionerna, för när man inte kan skilja alla lärkor som drillade

så fint i skyn från en skata, då är det ngt. fel. Eller var det nervositeten???  

Efter avsnittet visade det sig att det var länge sedan det var så jämt inför avslutningsrundan,

och gruppindelningen inför det sista kursavsnittet fick avgöras på ”målfoto”.

 

Kursavsnitt 7 

Hölls på Kalmar´s röda slinga. En påtagligt nervös ledare såg sitt försprång krympa, och

kunde efter uthålning på 18e konstatera att endast tre slag skiljde till tvåan Bengt.

 

Efterföljande lunch med sedvanlig prisutdelning mm. blev  av det snopna slaget, då det visade

sig att Anders glömt plaketter och pris i Stockholm. Pinsamt på min ära!!

Nåväl, så hade vi lagt ytterligare en Mill Hill turnering till handlingarna, och arrangören Börje

avtackades för en i alla avseenden lyckad konferens.

 

Konstateranden jag har med mig efter denna konferens.

 

  1. Det är helt onödigt med vinterträning
  2. Vår lägsta nivå på spelet har höjts
  3. Alltid lika trevligt att träffas
  4. Se till att håll hastigheten

 

Väl mött på Mill Hill middagen i Juni

 

5 an

 

Maj-Juni 2006